The Tattler

jlöikelljjljikeeeeeeeeeeeeeeen

kan man till exempel skriva när man känner sig såhär blogg-kreativ.

Igår råkade jag glömma bort att jag har en blogg.

Idag gick jag en promenad. Jättelångt. Var ute i nästan tre timmar.

Sen spelade jag Super Mario Sunshine.

Jag, öh... lagade... kebab.

That is all.

CSN är idioter och jag hatar dom. Inte för att jag inte fått minna pengar, (vilket jag förvisso inte HAR, men det är en annan sak), men för att jag får ett jävla email med orden "Ditt CSN-kort är påväg - aktivera det redan nu!". I mailet förklaras det att jag via en länk kan aktivera mitt kort innan jag fått det. Okej, tänker jag, det verkar ansträngande. Men jag kanske ska vara duktig och inte skjuta upp skiten, då. Så jag klickar in på länken och får se att jag behöver en kod för att aktivera kortet. Under ifyllningsfältet för koden står det att koden finns på de papper som följer med CSN-kortet.

...

Jag klickade på en LÄNK, det var jävligt ansträngande!

Så, nu har jag avreagerat mig på orättvisorna i värden. Idag slutade föreläsningarna tidigt för ännu en reccemottagning... som jag struntade i. Fler företag skulle tydligen presentera sig och sånt. "NEJ", tänkte jag. och gick hemåt. Trallade igenom lite kyrkogård på vägen hem, först gillade jag dom inte så mycket (dom är lite för strukturerade), men nu har jag börjat göra det. Efter en stund hade min gångtakt avtagit till snigelfart och jag kryssade runt bland stenarna och läste ibland.

"Sanningen skall göra eder fria"

"Störst är kärleken"

"Kärleken är evig"

"Den barnsliga kärleken uppsatte detta korss för fru A.C. [namn jag har glömt]"

"Stråle av anad klarhet, visa oss väg ur töcken, mod giv åt maktlös kämpe!"

"Multis ille bonis flebilis occidit"

"Lär av döden i livet"

Det latinska(?) citatet verkar ha översättningen "Falling after daring great deeds he perished", men om någon har mer aning om det skriv en kommentar. Hur som helst, jag tycker om kyrkogårdar och gravstenar, så jag är glad att det finns en stor kyrkogård att gå genom när jag går mot universitetet! Gamla kyrkogården har många pampiga stenar, och många gravar är gamla... En hel del gravar har buskar planterade vis sig, som nu är meterhöga och ofta mer träd än småbuskar. Det finns många kulturgravar, nationsgravar och liknande. Nästan alla gravar har yrkestitlar på sig... Jag skulle kunna vandra runt en hel eftermiddag. :'D

Ikväll ska det bli någon slags filmkväll. Jag tycker om filkvällar. >X3

Matlagning. Mamma och TV får det att verka så enkelt.

Första matlagningen var äggröra med bacon. Äggröra är absolut klassad som en seriös maträtt. Tanken var från början att krossade tomater skulle ingå, men det var som nämnt tidigare då jag upptäckte att jag saknade konservöppnare.

Andra matlagningen var pannkakor. Några av pannkakorna såg ut nästan ut som pannkakor, dock var de ungefär tre gånger så tjocka. Andra pannkakor deformerades och blev mer ett antal klumpar. Detta hände till exempel när jag i ett försök att vända en pannkaka råkade rulla den i stället.  Den kletade kvickt ihop sig och kunde inte o-rullas, alltså försökte jag hacka den i småbitar för att steka den som små... pannkaksbitar. Först blev det små fina rullar, men efter vidare behandling var de bara ett antal klumpar som kletade ihop sig med varandra. Merparten av pannkakorna var ungefär ätbara.

Från början var tanken att några pannkakor skulle vara lunch i skolan idag. Dock blev de för fula så jag vågade inte. Jag åt dem när jag kom hem i stället, med socker, oboy och banan. Det var mycket smakligt, men det tyckte inte min mage. Det får vara sockerintaget för ett bra tag framöver. :D

Idag skulle jag laga biff med stekt potatis och stekta grönsaker. Biffen blev riktigt god. Att steka saker är sinnessjukt tråkigt. Att man bara har en stekpanna gör att allt tar dubbelt så lång tid. Och är dubbelt så tråkigt. Sen blir det aldrig helt genomstekt och bränt på ytan. Om jag hade haft tålamod att låta potatisen bli färdigstekt hade nog matn varit riktigt god. Nu var den... från och till god.

Mina matbekymmer åsidosatta, så har första riktiga skoldagen varit idag! Det var väldigt intressant faktiskt. Första kursen heter organismernas evolution och mångfald.

Ajö.

Just nu lyssnar jag på Embrace me Beauty med The Plan! Den lyssnade vi (jag, Viktor och Åsa) på en gång i bilen till Uppsala! Den satte sig på mitt huvud och blev lite flytt-theme. Sen igår har jag dock definitivt haft en annan låt på huvudet, Pokémon-themet med diverse olika texter till. Det där kräver nog sin förklaring, men en sak i taget...

Flytten var ganska... häftig? Liksom, det är ju en sak som jag pratat om hela livet... "När jag flyttar..." För några år sen såg jag så annorlunda på flytten och sånt. Jag ville liksom hemifrån då mer än jag ville till en ny plats. Både jag och mina förhållanden till familj och vänner har förändrats mycket sen dess! Och jag var mycket glad att ha dem med mig under flytten, även om jag kanske inte alltid (över huvud taget) verkade som det. Hur som helst, flytten innebär inte att jag flyttar ifrån något längre. Självklart vill jag vara kvar med min familj! Men det blir också på ett annat sätt. Annat behöver inte betyda sämre. Det borde vi förstå mer ofta...

När familj dragit ifrån mig i Uppsala började jag dona runt i rummet och blev faktiskt klar samma kväll. Efter det var det rätt sent och jag hade inte mycket att göra mer. Fan vad det är ensamt att bo helt själv! Även om man inte alltid pratar med dom man bor med blir det en enorm skillnad när man blir lämnad själv i en bostad. Och dessutom är utan Internet... Som jag ju trodde att jag skulle ha driekt. Mer om det sen!

Jag var glad att få se andra människor på Universitet, speciellt glad var jag över att få byta några ord med någon! Det kändes som att jag hade varit tyst i en vecka! (Det var inte ens ett dygn.) Det tog en stund innan några ord byttes dock. Alla, inklusive jag, var avvaktande när de samlats, "JAG tänker inte säga något först!" Efter en stund hade jag pratat jättelite med några människor, första bekantskapen kom dock senare. Vi hade slagit oss ner i en sal för första gången för att få lite info, brevid mig satte sig någon som undrade vad jag hette. "Anna. Och du?" "Matilda." Jag kom alldeles av mig av att höra mitt mellannamn sådär snabbt efter mitt eget namn, men sen dess har vi hållit ihop ganska bra!

Mottagningen för oss Biologer/Kemister/Geologer är inte förnedrande och tvingar ingenting, tanken är att folk ska ha roligt och trivas. (Nej, det är inte så för alla på Universitetet >: D). Det är alltså som en snäll nollning, men man får inte kalla det nollning. För nollning är elakt. Skolan har alltså en introduktion, den går ut på att man får höra att Uppsala Universitet är bäst, fast framlagt i olika former. Mottagningen som hålls av Välcom går ut på att Välcom och faddrarna är bäst. Men det är dom ju förstås också!

I denna välcom-mottagning hamnade jag i gruppen/laget Japan. Bland annat Matilda är också med i den, men alla i gruppen är jättetrevliga! Och vi älskar varandra jättemycket! Igår drog vi upp en cykel ur Fyrisån, (det var ett uppdrag), och pyntade den. Med Pokémon. Vårt Japantema kretsar väldigt mycket.... VÄLDIGT mycket kring pokémon, sen vi målade in några Pokémon på vår Japanflagga. Den är mycket vacker. Jag hade tänk ligga lite lågt med nördigheten ett tag, men det sket sig ganska snabbt! :D Nu är jag officiell Pokémonspeciallist. Cykeln presenterades hursomhelst med en sång om Välcom/cykeln, som hade samma melodi som Pokémon-temat. Så nu har det under lång tid loopats i mitt huvud med vår text/engelsk text/svensk text.

Annars då? Jag stortrivs här och har gjort det enda sen jag kom hit! Universitetet, människorna och staden är underbar! Och det säger jag inte för att jag har hjärntvättats till att tro det! Tror jag!

Internet ja, vilket abstinens jag har hunnit få! Jag försökte tappert komma åt det första kvällen men insåg snart att jag skulle behöva ansöka om ett användarnamn och lösenord för att kunna göra det. Efter ett besök på kårhuset var ansökan gjord, men jag nåddes snart av rykten om att det skulle kunna ta flera veckor innan lösenordet kom fram. Matilda och jag pallrade oss därför upp mycket tidigt imorse för att ge oss av till ett kontor där vi skulle kunna få lösenordet direkt. (Vi kom dock inte iväg så tidigt då båda var sena, mest jag. I samband med detta har jag avsagt mig alla anklagelser mot Karro för hennes förseningar. Jag har nått insikten om förseningar orsakade av icke-buss.) Efter att ha tagit oss över berg och floder (alltså fem trappor), kom vi fram till en reception där vi kunde tigga till oss lösenorden! Vi fick Internet på ett papper! Detta papper tog jag med stor glädje hem, för att inse att det fortfarande inte fungerade. Efter inköp av en ny nätverkskabel och ett jäkla trilskande med Internet-inställningar och annat kul, hade jag äntligen lyckats få hit det! Internet! Nu behöver jag aldrig mer lämna detta rum. I alla fall inte förrns jag måste handla mat igen. Man behöver så många saker när man ska handla mat. Insåg jag till exempel när jag hade köpt krossade tomater, men ingen konservöppnare. Snart måste jag lära mig att tvätta också. Herregud. Och så skulle jag ju köpa kurslitteratur idag... Tur att jag kan göra det tvärs över gatan.

Eftersom jag nu antagligen förlorat 90% av mina... fyra läsare? Tror jag att jag ska sluta skriva nu. Tills vidare!

Nu är packningen klar! I alla fall nästan! Tidigt imorrn bär det av till Uppsala... sen ska jag bo där! :'D Kommer antagligen ha Internet direkt.

Mycket mer har jag inte att säga om dagen. Jag var hos mormor och morfar en sväng med nya datorn och visade Internet! : D Morfar skulle nog gärna vilja ha en dator ändå. :3

Mer imorrn. Kanske. Om inte annat mer nån gång när jag är inflyttad!

Jag har en ny dator! : D

... Som jag motvilligt fick installera NYA msn på. Det är ju värdelöst! Alla viktiga personer hade unika och väl utvalda färger på sina konversationsfönster. Nu är dom borta! Och inte fan kan man välja dit färgerna igen! Helt värdelöst! Och mailen är osmidig! Och det är fult! Usch!

För övrigt har jag handlat på IKEA för ett par tusen! Redo för flytt!

... Not. Jag har för fan inte packat klart än. D:

Men jag har en aaaalldeles egen dator. <3

Inlägg efter 23:59 idag igen. Ajajaj. Hekt kommit ur 23:59-rutinen såhär över sommarlovet!

Idag har det inte hänt mycket. Eller, det har hänt en del. Jag har packat lite. En hög med saker som ska med framför TV:n, resten av rummet är kaos. Det är det i och för sig för det mesta, men nu är det mer kaos.

Frammåt kvällningen gav jag mig av med Annika till Knutte för bad. Knutte hoppade i sjön först, (dock stod vi alla och frös i blåsten en stund innan), medan jag försökte slänga i Annika. Vår lilla strid slutade med att Annika åkte i strax efter Knutte, och jag en halv sekund efter Annika. Jag gjorde mig beredd på att skrika "KALLT!" och simma mot bryggan, men upptäckte innan jag hade nått till ytan att det inte var särskilt kallt. Lite trist när man hade förberett sig på iskallt vatten i tio minuter. : D

När jag öppnade dörren och åter steg in i mitt hem möttes jag av en skarp lukt. Kräftor! (Det är gott.) Gick in och tittade på de kräftor som fortfarande inte avrättats. Ett av de få djuren (tillsammans med uppsvällda fästingar, nattfjärilar och vårtbitare), som jag tycker är äckliga. Men kräftor är lite coola ändå. Dock är dom mer goda än coola, alltså dödas dom och äts upp. Bwehe.

Imorrn blir det tidig väckning igen för avresa till staden. Lite flytthandling och köp av dator väntar! :D

Vaknade imorse. Halv sju, för att jag hade tyckt att det var en bra idé att ställa klockan en timma för tidigt. Vaknade igen efter en timma, samlade ihop allt viktigt (inklusive min epic-map), och drog iväg mot Uppsala. Tågtågtåg. Sorgligt att åka förbi Stockholm C utan att få kliva av. Speciellt när tågfan ska stå där i typ en kvart också. Fick innan Arlanda ge upp mitt "VILL INTE GÅ PÅ TOA" och leta upp toaletten på tåget. Lät en mamma gå före mig, hon tog god tid på sig. Vettefan vart hon gjorde av ungen därinne.

Klev av tåget, tittade runt efter Panthea, som är den som lämnar över rummet till mig. Halvvägs genom stationshuset stoppas jag av ett "Anna?", och har därmed funnit henne. Promenerade iväg mot bostaden med henne, hon var en sån person som pratar på av sig själv mestadels. Inte mig emot. Jag lyssnade större delen av tiden. Jag tycker lite synd om henne dock, för det var helt klart sant att hon egentligen inte ville lämna Uppsala.

Såg lite av staden, mycket fin. Vid Uplands nation, hyresvärden är i Stockholm och hämtar stolar? Ett par samtal senare visar det sig att han inte alls är det, han är tillbaka på kontoret och kontraktet kan skrivas. Innan dess hann jag dock hänga med på ett besök i Pantheas gamla korridor. Verkade trevligt.

Lite beslut om kontrakt, förstahand blev det. Inskrivning på Uplands nation, signera en stor läskig bok. Besök av rummet, titta runt lite. Överlämningen av nycklar, samtidigt som jag noterade att jag fått använda passet mer än någonsin förut, "Det kom väl till pass". Höll den för mig själv.

Skiljdes från Panthea, trallade runt lite i Uppsala med hjälp av min epic-map. Jag var faktidkt inte vilse någon gång. Jag bara visste inte riktigt var jag var. Blev nästan överkörd, han se utkanten av universitetsområdet, trallade tillbaka mot centrum och åt på McDonalds. Som fanns utmärkt på min karta. Så klart. Iväg till centralstation, sitta på en bänk. Råka ställa väskan brevid och få ett argt "TA BORT VÄSKFAN" sagt åt mig. Jag tror det var nåt i den stilen hon sa i alla fall, men det var finska så jag kan missta mig.

På tåget som går mot Sala. Finns inga sittplatser. Jag fick en alldeles egen vagn. Mellan två dörrar. Trodde mig se en viss person och blev skräckslagen och fick panik. Huruvida det var denna person eller bara någon som var väldigt lik vet jag inte, hur som helst vinglade jag av på Sala station för tågbyte. Andades när jag kom ihåg att göra det. Tåget kom, intog plats, lugnade ner mig och somnade några gånger. Framme och avstigning.

Skjuts hem, upp på övervåningen, hämnta paket, ner och gratta syrran som fyller år idag. Grattis syrr. <3

Idag blev inlägget efter 23:59. Jag ber tusen gången om ursäkt. ^^

Imorgon bär det av till Uppsala för kontraktiskrivning! Vilket innebär att denna dag har bestått av hype. Jag har bland annat spenderat en hel del tid med att skapa värdens mest episka karta över området runt mitt blivande hem - innehållandes bland annat två McDonalds, en Max, en Burgerking, fem pizzerior, ett par konditori, en kebabbar, bankomater, några Ica, några konsum, parker, skolan, centralstation och mitt rum. Imorgon följer i alla fall kameran med, så att jag förhoppningsvis kan visa hur rummet ser ut. :D

I övrigt har det varit rätt lugnt. Dagens tidning var dålig, så jag lagade den lite med små tillägg på varje uppslag. Mamma bad om hjälp lite nu och då, och jag var noggrann med att visa mitt missnöje, förstås.
   Mamma: - Anna sparkade mig!
   Pappa: - Jaa.
   Mamma: - Hårt!
   Pappa: - Bra, då slipper jag.
   Det var faktiskt inte med flit. Så mycket. :3

Nu är det läggdags för mig, imorgon ska jag upp tidigt - och åka till Uppsala!

La på telefonluren, satt tyst en sekund, ställde mig sedan upp i en segergest med två nävar i luften.

Fick ganska snabbt svar på min jättefina annons/halva uppsats på Blocket och har nu ett rum i dublett vid domkyrkan! Annonsen kan ni fortfarande beskåda, den tar jag bort när kontraktet är skrivet... eventuellt imorgon!

Jag är så satans GLAD! Har mått så dåligt över boendet länge nu, det var massa som släppte nu när det löste sig! Glädjerus! Får flytta in nu i Augusti och kan alltså vara klar med det innan skolan börjar på måndag! Nu börjar jag känna att den där lusten att plugga som jag faktiskt hade förut börjar komma tillbaks!

Man får aldrig ge upp! :'D

Min lägenhetskompis har nu fått sig en etta - vilket innebär att jag ännu en gång är på egen hand, och att tvåan och trean jag hade på gång är lite mindre intressanta. Men hennes framgångar har tänt hoppets flamma i mig! Har nu skapat en egen annons som lär synas på Blocket nån gång innan kvällens slut. Med officiellt längst annonstext!

I övrigt lämnade jag avföring som det så fint heter på vårdcentralen idag, förhoppningsvis för sista gången på i alla fall ett tag. På tal om det, frukost tar lång tid när man ska äta ett halvkilo pillz med den. Den mest intressanta är helt klart granulat! (  http://www.gpr-guma.pl/images/granulat.jpg ). Bilden visar inte riktigt hur fint guldfärgat det är, dock. Det löser sig inte i vatten och får inte tuggas. Nu har jag dock hittat en teknik som låter mig svälja skiten utan att behöva göra det med minst en liter vatten. :D

Idag har jag haft massa skrivarlust! Så har jag skrivit något? Nepp. Men det kanske blir lite skrivande snart. Jag har så svårt att göra saker jag vill göra när jag är stressad, (liksom jag har svårt att låta bli att göra saker jag vill göra när jag är stressad för att jag faktiskt behöver göra andra saker.) Nu beror stressen på lägenheterna, of course. Jag har blivit erbjuden en visning på tvåa och får eventuellt erbjudande om en trea ikväll, men jag vet inte hur många andra som också får det. I och med att jag lagt upp en annons nu vill jag gärna avvakta lite, samtidigt vet jag att jag inte borde. Unf. Jag har ju heller inte råd med dem längre, men att hitta en inneboende lär inte vara allt för ansträngande, if it comes to that.

Imorse upptäckte jag kaninen Sunes rymningssätt - han klättrar ut. Det ser alltid lika roligt ut. (Dom liksom hoppar upp på gallret, som är ett kompostgaller, sen går dom upp lite som på en stege.)

Ajöss.

Unf. Värdens bästa ord. Det används när någonting är jobbigt. Som uff, fast mer. Unf.

Idag har varit en VILL INTE-dag. Vilket är ganska självförklarande. Jag vill inte göra någonting och tycker att allt är dåligt. Det grundar sig nog inte i något speciellt, det bara är en sån dag. Å andra sidan finns det en hel del saker som skulle kunna vara orsak. Till exempel är jag väldigt mycket inte mentalt förberedd på att börja plugga om... vadå, en vecka? On the other hand så är det inget alternativ att hoppa av NU. I all fall inte för mig. Jag räknar med att jag tar mig igenom saker, även om allt inte är så jävla simpelt och enligt ens egna beräkningar jämt. Jag är bra på att ta mig igenom saker.

Den här bloggen genomgår förändringar, uppenbarligen. (Om inte, tryck på F5.) Det är mycket jag inte har fixat (jag är inte bra på koder), men jag ska göra det sen. Till exempel så ska det inte vara ansträngande att se vad det står, så småningom. :D

Nu vill jag inte skriva mer idag. Unf.

Hej bloggen! Idag har jag på mig en minst 5 år gammal röd t-shirt från intersport och svarta mjukisar samt inga strumpor på mig! ... Klädblogg kanske inte är min grej. Trots att jag är blond. Men varje gång någon på sin videoblogg berättar vad de har på sig, samtidsigt vi faktiskt SER vad de har på sig känner jag ett omåttligt intresse växa inom mig.

Den här tjejen är som en inspirationskälla för oss alla: http://www.youtube.com/watch?v=tBMQbiRXGJ4 Jag känner att jag har mycket att leva upp till om jag ska fortsätta blogga, men tills vidare fortsätter jag ändå.

På tal om fjortisbloggar, vad är grejen med att stryka över random ord i texten, när det snarare verkar vara saker som ska strykas under / kursiveras / whatever? Är tanken att man ska vara alternativ? Förstår dom inte vad en överstrykning vanligen betyder? Vill de provocera? Är de ute efter mig?

... Var är alla en dag som denna? Och då menar jag inte "Vill någon hitta på något, se på bio eller så?", med det menar jag att ingen är online på msn. En vacker dag som denna ska man sitta vid datorn. Man ska sitta vid datorn!

Jag googlade lite på järnbrist och fann att utöver sömnbrist är koncentrationssvårigheter en vanlig följd. Det vore fruktansvärt trevligt om i alla fall lite av mina koncentrationssvårigheter beror på den, för att stödja denna teori vill jag påpeka att jag inte har något minne av att ha haft lika svårt att koncentrera mig när jag var liten. Om jag verkligen vill övertyga mig själv kan jag också dra mig till minnes att det nog blivit värre de senaste åren. Om jag blir bättre på att fokusera efter lite järn i några veckor blir jag klad, för i ärlighetens namn är det jävligt jobbigt att sitta i 5 timmar med ett arbete som borde ta 30 minuter. (Plus att möjligen så kan det vara så att jag kan vara störande för omgivningen ibland under pluggande kanske.)

När jag har något bättre att skriva om ska jag sluta berätta om hur sjuk jag är. :D

PUZZIZARRR!!!!!!!11111111111111111111kramiz : *

Möjligheter ja, det betyder inte att jag gör något vettigt med dem.

Inga nya lägenheter har dykt upp idag, dock är jag mer hoppfull nu då jag letar större och dyrare lägenheter med en tjat från Umeå! Om vi hittar något kommer jag att dela boende med henne och två katter ett tag. Hoppas att det ska gå att hitta något med lite mera envishet, det är i alla fall inte riktigt lika kört som ettor, tror jag!

Farbror doktorn ringde precis igen. Kraftig järn och blodbrist har jag i alla fall, så järntabletter ska hämtas ut på apoteket. (Känns friskt att ha tre olika receptbelagda medeciner som köps på apotek.) Ni kan förvänta er en helt ny Tatl, som alltid har all ork i världen, alltid är pigg och glad och som aldrig är trött. Japp! Nej, jag är inte det minsta förvånad, järnbrist har kännts rätt obvious sen i alla fall högstadiet, men jag har aldrig trott att det var nåt som är värt att göra något åt. Det vet jag i och för sig inte om det är än. (Geez, om doktorn hittar fler fel kommer mina medecinkostnader överstiga matkostnaderna snart.)

Jag är inte riktigt lika förkyld längre, idag vågade jag mig till och med ut en liten stund. Jag satt i solen med en filt på mig.

I övrigt fortsätter jag att skriva! Nyttigt att hålla engelska ordförrådet igång, märker jag, dock vore det trevligt om Tyda.se kunde vara lite mera gratis så att jag slapp be Wäk slå upp synonymer åt mig. :D

Mycket mer finns det inte att säga om denna dag. Jag har varken tagit på mig strumpor eller borstat håret. Gäller att njuta av sommarlovet fram till dess slut!

Drog iväg till farbror doktorn ännu en gång en dag som denna... Eller, jag träffade inte själva farbror doktorn, men en tant som ville ha mera blod. Det är jätteroligt att ge blodprov! Och jag är absolut inte lättroad. Blodtanten verkade inte så intresserad av att lugna patienten, för övrigt...
   Jag: "Sänkan var väl lite hög förra gången, men det kan väl kanske ha med förkylningen att göra?"
   Hon: "Ja men, det var väl snarare blodvärdena som var konstiga med dig? Jag har för mig att det var så."
   Jag: "... Jaha."
   Just nu räknar jag iskallt med att en helt ny sjukdom har muterat fram i mig. Får man döpa den själv, eller gör dom som hittade den det? Mamma föreslog "Wärns syndrom", men jag tycker att det liksom är lite missvisande mot vår familj... För övrigt är avföringsprov en ortevlig sak. Jag vill inte ge några vidare detaljer.

Angående rubriken, så har jag fortfarande ingenstans att bo. Skickar i stor hysteri mail och ringer till allting, men får förstås inga svar... Men jag lägger inte ner i första taget. Harhar.

On the bright side så har jag börjat skriva vidare på A Side of Elements igen, (berättelse med Citia, rollspelskaraktär, i centrum, baserat på rollspel), så de som läser eller vill läsa den får gärna pokea mig så skickar jag...
   ... Jag är bra på att använda komman.

Jag hade glömt hur mycket jag hatar morgnar... (morgonar? mornar?)

Halv sju väcktes jag och en timma senare bar det av till farbror doktorn... En trevlig sådan, men det förändrar inte att jag tycker det är obehagligt när en främmande man ber mig att ta av mig kläder för att han ska klämma på mig. Hans förslag var, i vilket fall som helst, irriterad tjocktarm, vilket lät alldeles för bekant. Mycket riktigt är det samma skit som syrran har. Jag fick lite grus i en burk som jag ska äta med fil eller vatten i några veckor. Än har jag dock inte gett upp.

På sjukhuset fick jag också lämna ifrån mig ett blodprov för första gången. Ett litet rum med tungspatlar, sprutor, desinfektionsservetter och diverse provrör. Verkade som ett olämpligt ställe att hosta eller nysa på, så jag fick med hjälp av mental styrka undertrycka min förkylning en stund. Jag kände mig sedan otroligt häftig när några provrör av mitt blod skvalpade runt i en vippgrej. Är det inte mycket värre att ge blod gör jag gärna det nån gång om jag får, sprutor är grymt mycket värre. (Jag fick också ett enormt plåster trots att det inte ens blödde längre... DET gjorde ont att ta bort...)

Nyss ringde farbror doktorn som visst hade känt för att titta på mitt blodprov illa kvickt. Lågt blodvärde och hög sänka. Efter en snabb googling fick jag för en gångs skull INTE beskedet "du är jävligt sjuk och kommer att dö snart", utan snarare ett "nah, probably nothing". Det hela innebär dock att farbror doktorn vill ta lite fler tester för säkerhets skull. Inte mig emot...

Sitter praktiskt taget och spammar F5 på blocket.se nu. Ingen svarar på mail, och den enda som hade vett att ge ut sitt nummer hade gett fel nummer... Ringde en halvtimma efter att annonsen kommit upp, hon som hade numret hade fått massa samtal redan... unf. Oh well. Snart hittar jag något! Mhm!

Äntligen hemma... sort of. Lite äntligen att få sova i sin egen säng igen men utöver det känns det rätt tomt här. Och dags för ett första inlägg i bloggen som funnits... ett tag.

Sent igårkväll var jag hemma från Terebi. Fruktansvärt trött har jag inatt sovit ungefär 16 timmar (vilket inte slår mitt rekord från förra träffen med 18 timmar), och trött är jag fortfarande. Har dessutom dragit på mig förkylning, men det var det självklart värt. Tyvärr missade jag en träff med folks från klassen... Strax efter tre på eftermiddagen vaknade jag och bestämde mig för att kolla från mobilen, som hade ett nytt sms, från Annika. "Jag plockar upp dig tio över tre". Det visade sig att Annika hade ringt och fått besked av mamma att jag inte skulle med. Det hade varit roligt, men jag är faktiskt alldeles för slutkörd...

Det är aldrig kul att komma hem från Terebi... Glädjen kan hålla i sig ett tag, men sen blir det ofta rätt tråkigt. Dock har jag inte känt mig har jag inte såhär ensam efter Terebi förut. Kanske har att göra med att det nog har blivit mer umgås än spel för min del den här gången. Att spendera nästan dygnet runt med människor man älskar är underbart men lämnar massa tomhet när det tar slut.

De magproblem jag haft ett tag nu var för det mesta ganska obefintliga under Terebi. Nu börjar magen bli sämre igen, jag antar att Terebi är en väldigt bra antistress-grej för mig. Jag upptäckte också att jag tappat mer i vikt under Terebi, vilket i och för sig är ganska nice, men med tanke på att jag inte direkt levt väldigt hälsosamt under denna vecka visar det väl på att jag är ganska sjuk. I vilket fall som helst blir det läkarbesök i övermogon, hoppas verkligen att dom hittar något kul fel som dom kan åtgärda. Erfarenheten av kroniska magproblem från syrran säger mig att jag inte vill höra ett "Vi kan inte göra något, men du kan skaffa en hälsosammare livsstil".

Och jag har fortfarande ingenstans att bo. Min planering har väldigt länge sträckt sig fram tills bara Terebi, eftersom det är väldigt viktigt för mig. Vad som händer EFTER Terebi har inte varit helt viktigt. Nu står jag här utan planering och inser att jag är hemlös. Tillfälliga lösningar går väl att hitta, men det känns inte helt säkert i ärlighetens namn. Jag har lite kontrollbehov och känner att det kommer kanske inte vara helt roligt att börja plugga i en stad jag aldrig har varit i utan att ha någonstans att bo. Men, det löser sig. Det gör det alltid.

Den som orkade läsa allt  får hela min respekt. Från och med nu kommer jag förhoppningsvis börja blogga!