Gastroskopi och Upprop

Efter att ha lidit i en vecka i avsaknad av Omeprazol var imorse tiden slutligen inne för den mytonspunna gastroskopin. Gastroskopi är en undersökning med en kameraförsedd slang som förs ner i halsen genom magen till tolvfingertarmen. På vägen ner... och upp, kan diverse sjukdomar diagnostiseras! Jag var förstås där på grund av min halsbränna.

Prova att googla på gastroskopi så får du säkert samma uppfattning om undersökningen som jag hade - en fruktansvärd upplevelse för somliga och ingenting särskilt för andra. Jag bestämde mig snabbt för att lägga skräckhistorierna bakom mig för att bli en av de där som sa "Äsch då, det var ingenting farligt!"

Så vitt jag förstått är skillnaden mellan en otrevlig gastroskopi och en helt okej gastroskopi kräkreflexerna. Om de inte utlöses går undersöganskningen ganska lätt. Om de utlöses blir det väldigt obehagligt, men det är dock inte smärtsamt.

Förhållandevis lugn trädde jag in i undersökningsrummet och en sköterska (tror jag) talade om för mig hur det gick till. Hon var ärlig och sa som det var, "Det är ingen trevlig undersökning, man det gör inte ont." Jag fick en vätska som skulle göra magen mindre orolig när de pumpade luft, och doktorn kom in och förklarade även han vad som skulle ske, lite kort.

Så till själva undersökningen. (Extremt känsliga läsare varnas.) Jag hörde oturligt nog inte till dem som går igenom gastroskopin utan minska motgång. Kräkreflexerna drog igång tidigt och jobbade på under hela undersökningen, och när jag låg där med tjockt gult slem av saliv och galla över hela ansiktet och i munnen, konstant rapandes / kräkandes / hostandes, kände jag mig ändå någonstans tacksam över att ingen kunde följa med mig som moraliskt stöd. Det var obehagligt, jag skulle nog till och med säga vidrigt, men det gick snabbt och både doktorn och sköterskan var skitsnälla. (Efteråt insåg jag att det kanske inte är lika självklart för dem som för mig att tårarna börjar rinna i floder så fort jag ligger ner på sidan och att de eventuellt kan ha trott att jag mådde liiite sämre än jag faktiskt gjorde, men lite extra stöd kan ju inte vara fel ändå!)

Resultatet? TAKE THIS!


(this photo was totally not worth the effort.)

Där fotot är taget sitter magmunnen, och den ska egentligen, i en normal hals, sluta tätt om... tex slangen på bilden. (Slangen är ca 1 cm och min strupe har alltså ett mellanrum på typ 2 cm som inte ska vara där.) Jag har sammanfattningsvis ett bråck i strupen som gör att magsyra kan komma upp obehindrat, och jag får halsbränna.

Doktorn sa att det går bra att fortsätta käka Omeprazol och skrev dessutom ut ännu en typ av tabletter som ska ge lindring i halsen. :3 Man kan operera bråck om det blir värre, men det tror/hoppas jag att jag inte ska behöva. Jag har lite ont i helsen fortfarande, och halsbrännan har inte hunnit ge med sig än (tagit en omeprazol idag), men annars känns allt bra!

Och om någon som ska göra en gastroskopi hittar hit så kan jag bara säga som de sa på sjukhuset, hur jobbig undersökningen blir är helt olika från person till person. Det går inte att förutspå hur den kommer att bli för dig i förväg. Försök att vara lugn och lyssna på läkarna så går det bra!

Nu till uppropet! Jag har inte så mycket att säga utöver att det gick bra, jag var där i tid, utbildningen känns rätt och de jag pratat med hittills verkar trevliga! Var dock väldigt mycket mer tjejer än killar på utbildningen (var typ 5-6 killar eller nåt?), blev lite förvånad. Tycker att språk känns som ett rätt könsneutralt område... men tydligen inte!

För de som inte hört det är det alltså Språkvetarprogrammet, som jag kom in på i sista minuten som reserv för typ två dagar sedan det handlar om.

Nu väntar nollning... och städning av rummet som ser ut som en explosion.

Ha det hej / Have it hello

Kommentarer
Postat av: matilda

woooow! cool bild!

2010-08-30 @ 20:55:10
URL: http://matildabjork.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0