The Tattler

Just nu lyssnar jag på Embrace me Beauty med The Plan! Den lyssnade vi (jag, Viktor och Åsa) på en gång i bilen till Uppsala! Den satte sig på mitt huvud och blev lite flytt-theme. Sen igår har jag dock definitivt haft en annan låt på huvudet, Pokémon-themet med diverse olika texter till. Det där kräver nog sin förklaring, men en sak i taget...

Flytten var ganska... häftig? Liksom, det är ju en sak som jag pratat om hela livet... "När jag flyttar..." För några år sen såg jag så annorlunda på flytten och sånt. Jag ville liksom hemifrån då mer än jag ville till en ny plats. Både jag och mina förhållanden till familj och vänner har förändrats mycket sen dess! Och jag var mycket glad att ha dem med mig under flytten, även om jag kanske inte alltid (över huvud taget) verkade som det. Hur som helst, flytten innebär inte att jag flyttar ifrån något längre. Självklart vill jag vara kvar med min familj! Men det blir också på ett annat sätt. Annat behöver inte betyda sämre. Det borde vi förstå mer ofta...

När familj dragit ifrån mig i Uppsala började jag dona runt i rummet och blev faktiskt klar samma kväll. Efter det var det rätt sent och jag hade inte mycket att göra mer. Fan vad det är ensamt att bo helt själv! Även om man inte alltid pratar med dom man bor med blir det en enorm skillnad när man blir lämnad själv i en bostad. Och dessutom är utan Internet... Som jag ju trodde att jag skulle ha driekt. Mer om det sen!

Jag var glad att få se andra människor på Universitet, speciellt glad var jag över att få byta några ord med någon! Det kändes som att jag hade varit tyst i en vecka! (Det var inte ens ett dygn.) Det tog en stund innan några ord byttes dock. Alla, inklusive jag, var avvaktande när de samlats, "JAG tänker inte säga något först!" Efter en stund hade jag pratat jättelite med några människor, första bekantskapen kom dock senare. Vi hade slagit oss ner i en sal för första gången för att få lite info, brevid mig satte sig någon som undrade vad jag hette. "Anna. Och du?" "Matilda." Jag kom alldeles av mig av att höra mitt mellannamn sådär snabbt efter mitt eget namn, men sen dess har vi hållit ihop ganska bra!

Mottagningen för oss Biologer/Kemister/Geologer är inte förnedrande och tvingar ingenting, tanken är att folk ska ha roligt och trivas. (Nej, det är inte så för alla på Universitetet >: D). Det är alltså som en snäll nollning, men man får inte kalla det nollning. För nollning är elakt. Skolan har alltså en introduktion, den går ut på att man får höra att Uppsala Universitet är bäst, fast framlagt i olika former. Mottagningen som hålls av Välcom går ut på att Välcom och faddrarna är bäst. Men det är dom ju förstås också!

I denna välcom-mottagning hamnade jag i gruppen/laget Japan. Bland annat Matilda är också med i den, men alla i gruppen är jättetrevliga! Och vi älskar varandra jättemycket! Igår drog vi upp en cykel ur Fyrisån, (det var ett uppdrag), och pyntade den. Med Pokémon. Vårt Japantema kretsar väldigt mycket.... VÄLDIGT mycket kring pokémon, sen vi målade in några Pokémon på vår Japanflagga. Den är mycket vacker. Jag hade tänk ligga lite lågt med nördigheten ett tag, men det sket sig ganska snabbt! :D Nu är jag officiell Pokémonspeciallist. Cykeln presenterades hursomhelst med en sång om Välcom/cykeln, som hade samma melodi som Pokémon-temat. Så nu har det under lång tid loopats i mitt huvud med vår text/engelsk text/svensk text.

Annars då? Jag stortrivs här och har gjort det enda sen jag kom hit! Universitetet, människorna och staden är underbar! Och det säger jag inte för att jag har hjärntvättats till att tro det! Tror jag!

Internet ja, vilket abstinens jag har hunnit få! Jag försökte tappert komma åt det första kvällen men insåg snart att jag skulle behöva ansöka om ett användarnamn och lösenord för att kunna göra det. Efter ett besök på kårhuset var ansökan gjord, men jag nåddes snart av rykten om att det skulle kunna ta flera veckor innan lösenordet kom fram. Matilda och jag pallrade oss därför upp mycket tidigt imorse för att ge oss av till ett kontor där vi skulle kunna få lösenordet direkt. (Vi kom dock inte iväg så tidigt då båda var sena, mest jag. I samband med detta har jag avsagt mig alla anklagelser mot Karro för hennes förseningar. Jag har nått insikten om förseningar orsakade av icke-buss.) Efter att ha tagit oss över berg och floder (alltså fem trappor), kom vi fram till en reception där vi kunde tigga till oss lösenorden! Vi fick Internet på ett papper! Detta papper tog jag med stor glädje hem, för att inse att det fortfarande inte fungerade. Efter inköp av en ny nätverkskabel och ett jäkla trilskande med Internet-inställningar och annat kul, hade jag äntligen lyckats få hit det! Internet! Nu behöver jag aldrig mer lämna detta rum. I alla fall inte förrns jag måste handla mat igen. Man behöver så många saker när man ska handla mat. Insåg jag till exempel när jag hade köpt krossade tomater, men ingen konservöppnare. Snart måste jag lära mig att tvätta också. Herregud. Och så skulle jag ju köpa kurslitteratur idag... Tur att jag kan göra det tvärs över gatan.

Eftersom jag nu antagligen förlorat 90% av mina... fyra läsare? Tror jag att jag ska sluta skriva nu. Tills vidare!