The Tattler

Äntligen hemma... sort of. Lite äntligen att få sova i sin egen säng igen men utöver det känns det rätt tomt här. Och dags för ett första inlägg i bloggen som funnits... ett tag.

Sent igårkväll var jag hemma från Terebi. Fruktansvärt trött har jag inatt sovit ungefär 16 timmar (vilket inte slår mitt rekord från förra träffen med 18 timmar), och trött är jag fortfarande. Har dessutom dragit på mig förkylning, men det var det självklart värt. Tyvärr missade jag en träff med folks från klassen... Strax efter tre på eftermiddagen vaknade jag och bestämde mig för att kolla från mobilen, som hade ett nytt sms, från Annika. "Jag plockar upp dig tio över tre". Det visade sig att Annika hade ringt och fått besked av mamma att jag inte skulle med. Det hade varit roligt, men jag är faktiskt alldeles för slutkörd...

Det är aldrig kul att komma hem från Terebi... Glädjen kan hålla i sig ett tag, men sen blir det ofta rätt tråkigt. Dock har jag inte känt mig har jag inte såhär ensam efter Terebi förut. Kanske har att göra med att det nog har blivit mer umgås än spel för min del den här gången. Att spendera nästan dygnet runt med människor man älskar är underbart men lämnar massa tomhet när det tar slut.

De magproblem jag haft ett tag nu var för det mesta ganska obefintliga under Terebi. Nu börjar magen bli sämre igen, jag antar att Terebi är en väldigt bra antistress-grej för mig. Jag upptäckte också att jag tappat mer i vikt under Terebi, vilket i och för sig är ganska nice, men med tanke på att jag inte direkt levt väldigt hälsosamt under denna vecka visar det väl på att jag är ganska sjuk. I vilket fall som helst blir det läkarbesök i övermogon, hoppas verkligen att dom hittar något kul fel som dom kan åtgärda. Erfarenheten av kroniska magproblem från syrran säger mig att jag inte vill höra ett "Vi kan inte göra något, men du kan skaffa en hälsosammare livsstil".

Och jag har fortfarande ingenstans att bo. Min planering har väldigt länge sträckt sig fram tills bara Terebi, eftersom det är väldigt viktigt för mig. Vad som händer EFTER Terebi har inte varit helt viktigt. Nu står jag här utan planering och inser att jag är hemlös. Tillfälliga lösningar går väl att hitta, men det känns inte helt säkert i ärlighetens namn. Jag har lite kontrollbehov och känner att det kommer kanske inte vara helt roligt att börja plugga i en stad jag aldrig har varit i utan att ha någonstans att bo. Men, det löser sig. Det gör det alltid.

Den som orkade läsa allt  får hela min respekt. Från och med nu kommer jag förhoppningsvis börja blogga!