The Tattler

Hah, det har visst gått ett par veckor sen sist. Jag kan tänka mig ungefär hundra ursäkter till varför jag inte skrivit, men jag besparar er dem! :'D

Egentligen har det väl inte hänt så mycket. Fast på ett sätt har det hänt massa saker... fast mer långsiktigt. I helgen var jag i Stockholm och såg på film och spelade och umgicks hemma hos Wäk med honom, Shriss och Zid. :D En... majoritet av oss hade kanske egentligen inte överhuvudtaget TID med det, jag hade det absolut inte, men jag ångrar inte det minsta att jag åkte dit. Har saknat dom som satan. :3 Dessutom insåg jag hur riktigt jävla lyckligt lottad jag är som har så jävla underbara vänner. Det är klart, jag visste redan om det, men jag skulle fortfarande inte vara någonting utan dem. Jag kan inte fatta att jag faktiskt glömde bort det en gång... men det händer aldrig igen. På tal om det har jag faktiskt blivit av med behovet att hitta någon och bli kär. Visst, det vore väl trevligt, men jag är inte längre dum nog att tro att det är något som löser alla problem. Med de vänner jag har får jag en tillräcklig dos kärlek ändå. <3

Att jag fråntogs möjligheten att sova ifatt i helgen, vilket jag gör varje helg, har dock lett till viss... trötthet... under föreläsningarna under måndagen pch tisdagen. Igår var jag dessutom tvungen att bli klar med ett arbete... vilket kanske inte hade tagit fram till tre på natten om inte ett visst rp hade kommit ivägen. (Vilket också, lätt, var värt det. >X3)

Idag har varit en awesome dag. Jag hade tagit ett beslut om att snooza max EN signal, för jag behövde all sömn jag kunde få. Första signalen fick mig uppenbarligen att stänga av mobilen och lägga den mot mitt ansikte innan jag somnade om igen. Vid nästa signal vaknade jag helt klart. Jag drog iväg till skolan, kikade lite i ett mikroskåp, lämnade in arbetet och gick hem. Hade egentligen en föreläsning, men jag tyckte att det var skönare att sova hemma i stället. Sen sov jag typ i två och en halv timma, och lyckades komma in i drömsömnen på den tiden. Drömde att jag skulle träffa en massa människor i Uppsala, bland annat Karro och Anna K. Karro var gravid. Anna bodde här, men vi hade inte träffats ändå. När jag sovit klart gick jag in mot staden och handlade med Matilda, jag köpte massa vuxna saker. Till exempel soptunna, stekpanna, fryspåsar och rengöring. Sen gick jag hem och gjorde vuxna saker. Till exempel rengjorde toaletten och lagade mat.

Men, nu är ni förstås nyfikna på de där långsiktiga förändringarna jag pratade. (De som ens läste det har glömt det by now, jag vet, spela bara med.) Allting har och göra med att jag liksom långsamt anpassar mig till det här livet. Mitt rum och min gata har blivit hemma, inte bara någonstans där jag sover och har mina saker. Hemköp är mitt hemköp, och jag hittar i deras hyllor. Vägen till och från skolan följer jag utan att ens tänka (vilket innebär att jag går den av misstag när jag tänkt ta en annan väg). Jag trillar in i lektionssalarna innan lektionen har börjat. Människorna runt omkring mig har förvandlats från bekanta till vänner. Jag kan göra pannkakor.

Men jag kan fortfarande inte riktigt få mig att förstå att jag inte ska tillbaka till mitt gamla liv igen. Kliva av bussen med Annika och promenera till Facetten utan ett ord, hämta grejerna i skåpet och SEDAN säga godmorgon. Attackera Madde för att strax därefter få storstryk. Vänta på Karro som är sen för att sedan trakassera henne för det, för att SEDAN rita pokémon i henes böcker. Bråka med Knutte orimligt länge för att ingen av oss vill ge upp. "Prata" med Becca, ("Abubu!" "Avuvuvu!"), säga åt Johanna att sluta gnola, sno Claras saker, hälsa på Ståhla med enorm entusiasm och lyssna på hennes urflippade historier, inse att jag glömt hälsa på Josse efter en halv dag igen, förgäves försöka få Martin att sluta vara opassande... mobba fiskarna, spontanspringa, vara i lilla skåpet, vända uppochner på alla tavlor vid cafeterian, hänga med Elof, göra tårtor, springa i korridorerna och få allmän disapprovance av alla normala männsikor, sätta upp lappar och klättra upp på taket...

<3